Det här är berättelsen om Anna som jag har haft nöjet att stötta under en tid som mentor.
När Anna nyexaminerades som UX-designer var hon jätteglad över att ha fått en anställning på ett mellanstort företag i Stockholmsregionen. Hon såg fram emot att få använda sina färdigheter i praktiken och lära sig från sina kollegor. Men när hon började på jobbet insåg hon att verkligheten var mycket mer komplex än hon hade förväntat sig. Det skulle gå snabbare än hon var van vid från universitetet och hon var tvungen att ta genvägar, något hon inte var van vid. Frågor som ”Vad är OK att hoppa över”, ”Vad är good enough?” dök upp.
Anna kände sig vilse och osäker på hur hon skulle gå tillväga för att utföra sitt arbete på bästa sätt. Hon försökte fråga sina kollegor om hjälp, men de verkade alltid ha bråttom och var upptagna med sina egna projekt. Anna började känna sig lite ensam och överväldigad av allt hon behövde lära sig, eller rättare sagt lära om.
Efter några veckor på jobbet insåg Anna att hon behövde en mentor. Hon letade upp en erfaren UX-are på Linkedin och bad om hjälp. Tack vare vägledningen började Anna känna sig mer självsäker i sitt arbete. Hon lärde sig tolka och förstå företagets processer och kultur, och hon fick stöd och feedback på sina designprojekt från en neutral part.
Under de kommande åren gjorde Anna snabba framsteg. Hon började ta på sig mer ansvar och tog initiativ till nya projekt. Hon blev en populär och respekterad medlem av UX-teamet. Till slut blev hon utsedd till gruppledare för teamet.
Anna var stolt över hur långt hon hade kommit. Hon var tacksam för allt stöd och allt hon hade lärt sig under resan och att hennes företag valt att satsa på en mentor till henne.
Skulle du vara hjälpt av mentorskap? Kontakta mig.
